An essay on perception and augmented reality

This is an essay I wrote when studying a course on art theory and the history of ideas at Konstfack University College of Arts, Crafts and Design: Theories, Methods and Practices, Department of Interdisciplinary Studies, 30 ECTS, 2009-2010. It was published in a book together with nine other students essays from the same course. Release party was at Konstnärshuset/The Artist House in Stockholm 09.06 2011. As for now, this essay is available in Swedish only.

Audiovisuella föreställningar och varseblivning

Vad jag vill påvisa genom denna essä är hur man med audiovisuella föreställningar möjligen uppfinner något nytt, samt nära nog medierar en direkt verklighet i nuet, snarare än något som uppfattas som en re-mediering dvs. ett återgivande av en annan tid och plats.

Varseblivning

Maurice Merleau-Ponty (1908-1961), fransk filosof och fenomenolog, blev med hjälp av Edmund Husserl (1859-1938), tysk filosof och matematiker ansedd som fenomenologins grundare, samt Martin Heidegger (1889-1976), tysk filosof känd för arbeten inom existensialism och fenomenologi, på det klara med att den yttre världen endast är en på förhand given livsvärld. Vad som däremot är intressant att problematisera är individens inre värld. Språkvetenskapen har påvisat att det vi både talar och tänker med är språket, vilket följer lagar som den enskilde inte har någon makt över. Merleau-Ponty var intresserad av målare, därför att de förnimmer världen på ett närmare vis än gemene man. ”För honom [målaren] är världen en väv av ting och händelser, som han med sin kropp känner sig vara del av och vars struktur hans bild återger.” Kan detta synsätt appliceras på den som skapar audiovisuella föreställningar i realtid? Och på betraktaren, åskådaren? Eftersom vi varseblir tingen i världen på samma sätt som vi upplever oss själva som ting i världen, förnimmer vi inte själva förnimmelseprocessen, utan den sker, medieras, så att säga direkt. Merleau-Ponty skriver att när ”jag uppfattar himlen är jag själv i himlen”. Varseblivningen är alltså i allra högsta grad synestetisk, dvs. uppfattas som en obruten helhet. Vi ser med känseln när vi iakttar ting och uppfattar t. ex. ett glas som hårt. Men före den rumsliga uppfattningen kommer tiden, enligt Merleau-Ponty´s varseblivningsfenomenologi. Tillvarons själva form är tiden, medan rummet är dess stoff. (1) Världen är outtömlig, därför att den är tid och ständigt öppnar sig för en framtid och därför också är omöjlig att fullständigt greppa. Och detta uppfattar vi med, eller genom kroppen, den absoluta nollpunkten för all varseblivning. Dock är det mesta osynligt, det vi upplever och talar om – kulturen, osv. Det är saker vi inte ser, utan talar om. Sålunda är det språket som är vår huvudsakliga motor för tankeverksamhet. Merleau-Ponty gick till och med så långt mot slutet av sitt liv, till att säga att vi inte förstår språket bäst genom (lingvistiska) analyser, utan att språket bara finns i funktion, om det är levande tal. Att språket fungerar först när det finns någon som talar, och därför gäller lagbundenheten först i det ögonblick då ett självständigt väsen vill säga något.

Merleau-Ponty ansåg att vanliga ord och uttryck i språket har en förhållandevis fastlagd mening och direkt given betydelse. Ludwig Wittgenstein (1889-1951), Österrikisk filosof specialiserad inom bl. a. logik och semantik, var av en annan åsikt, nämligen den att språket alls inte har en fastlagd betydelse. Han förklarade i sitt verk Filosofiska Undersökningar (1953) som anses vara av stor betydelse, att språket får sin betydelse i bruket mellan människor. Att ett ords mening är olika vid olika tillfällen, i olika kontexter. Vidare menade han att enligt solipsismen är gränserna för mitt språk också gränserna för min värld, vilket till viss del motsäger Merleau-Ponty som menade att det också finns ett tyst språk; att om man har något nytt på hjärtat blir det svårare att uttrycka det. (2) Orden (bilderna) är inte omedelbart beredda att manifestera detta nya. Merleau-Ponty menar att tanken i detta fall inte är språk, utan att den är ”’en mening som så att säga snett eller från sidan tränger in mellan orden’, kort sagt ’ett tyst språk’. ” (3) Som en avsikt eller intention som famlar sig fram, för att så småningom bli konkretiserad. Att tecken och ord bär djupare mening först när de i förening verkar, och då kan hänvisa till mer än när man betraktar dem ett och ett. Det här tysta språket är inte en annan värld bortom den upplevda, utan är vårt element, likt hur vattnet är fiskarnas element. (4) Vidare menar språkforskarna att språket i sig inte har klart angivna regler för bruket av ett ord, som inte heller konnoterar entydiga betydelser, utan att det alltid bortom det givna finns en betydelsesfär som manifesterar sig genom nytt och oväntat språkbruk. Det finns alltså inflytande på språket som utövas av språket på språket. (5) Och jag menar på att detta i samma grad gäller bildspråk, som andra språk.

Audiovisuella föreställningar

“To understand the present means carrying out a kind of rough-and-ready archaeological investigation of world culture, which proceeds just as well through re-enactments as through the presentation of artefacts – or again, through the technique of mixing.” (6) – Nicolas Bourriaud

Enligt Gottlob Frege (1848-1925), tysk matematiker och språkvetare, är vi tvungna att skilja på meningen och referensen. Detta är viktigt i de upplevelser jag skapar med videoprojektioner och ljud; audiovisuella föreställningar. (7) Material presenteras i olika kontexter, genom levande performans, live performance (med en direkthet som kanske, i någon mån, närmar sig talets); konstgalleriet, nattklubben, koncerten, dans- eller teaterscenen och ofta en konstellation av de alla i ett.  Det kan handla om egna video- och ljudinspelningar, egen grafik eller samplingar och återanvänt material skapat av andra människor i annat sammanhang, i en annan tid, i ett annat rum. Som skapare/kapare tar jag dessa bilders betydelser och förflyttar till nya kontexter, sätter in de i nya sammahang och miljöer med hjälp av projektorer, högtalare och scenografi, nya ordningsföljder, olika bilder, andra bilder, kommer före och efter, och som åskådare läser man ihop sin egen upplevelse till en succesiv intertextuell helhet. Man skapar sin egen sanning. Många små berättelser utvecklar sig, invecklar sig. Irrationella teckenkedjor görs rationella genom att ”…jag utsäger det som icke är, som om det vore.”

Ursula Frohne, idag verksam tysk professor i konsthistoria, skriver i sin essä Dissolution of The Frame: Immersion and Participation in Video Installations om hur Pollock bokstavligen talat klev in i bilden, blev en del av verket och hur detta hjälpte till att dematerialisera konsten och föra in kroppen i perceptionen av verket i stort. På samma sätt är en audio visual jockey och dennes åskådares närvaro och agerande i nuet betydelsefullt. Betraktare översköljs av cinematiska verklighetsförändrande illusioner, som skapar ett tillstånd av ”emotional overkill” eller ”detached moments of reflection”. (8) Under rubriken The Art of the Spectacle skriver hon om människans behov av att vara på andra platser, att inta andra identiteter. Sådana transformationer och förflyttningar sker genom känslomässiga effekter och illusioner skapade med optiska effekter. (9) Dessa skapas med nya tekniker som får den konventionella referensramen att försvinna: ”Blurring the boundary between the spectator and spectacle allows viewers to imagine themselves as being part of what affects their perception.” (10)

Genom att presentera och koppla samman dessa uppfattningar om varsebliving, ämnar jag också öppna upp för ytterligare diskussion inom denna nya, eller åtminstone på nytt införlivade uttrycksform; audiovisuella föreställningar. För när allt kommer omkring verkar det handla om just precis här och nu, fast inte sällan via där och då.

Referenser

– Bourriaud, Nicolas (red.): Altermodern – Tate Triennal. London: Tate, 2009.
– Frohne, Ursula: ”Dissolution of The Frame: Immersion and Participation in Video Installations”
. Leyton, Tanya (red.): Art and the moving image – A Critical Reader. London: Tate, 2008.
– Kemp, Peter:
Språk och Existens – Moderna Franska Filosofer. Stockholm, Liber, 1979.
– Sandqvist, Tom:
Bilden är i Bilden – Estetisk teori och praktik i det  postmoderna fältet. Stockholm: Symposion, 1992.

Noter

1 Kemp 1979, s. 18
2 Ibid., s. 13
3 Ibid., s. 23
4 Ibid.
5 Ibid., s. 26
6 Bourriaud 2009, s. 15
7 Audiovisuell föreställning Alter Modern Times– Joel Dittrich, Hvorlsevs Konstförening, Ulstrup Slott, Danmark, 2010. www.joeldittrich.se/archives/1319
8 Frohne 2008, s. 356
9 Audiovisuell föreställning; iscensättande av innehållet i essänDissolution of The Frame: Immersion and Participation in Video Installations (Ursula Frohne) – Joel Dittrich, The Fourth Dimension, School of Visual Arts, New York City, 2010. www.joeldittrich.se/archives/1588
10 Frohne 2008, s. 358